Barnomsorg inte bara kontorstid

Debatt 100201

|

 

”Förskoleverksamheten i Täby ska möta det nyfikna och utforskande barnet. Föräldrar till barn i åldrarna 1 – 5 år väljer fritt ur ett brett och varierat utbud”. Så är det formulerat i kommunens egen informationsbroschyr, där kommunens mångfald och utbud presenteras för föräldrar och andra intressenter. Men hur är det egentligen för de barn som råkar ha en eller två föräldrar som har sin arbetstid förlagd till kvällar, nätter och helger? Borde inte även dessa barn och föräldrar ha rätt till barnomsorg? Gäller inte kommunens ansvar avseende tillgång till barnomsorg även dessa familjer?
Svaret på dessa frågor borde givetvis vara ett ”ja”. Detta har också Skolverket kommit fram till i sin tolkning av skollagen, och de menar att kommunen ska erbjuda en familj en barnomsorg som överensstämmer med föräldrarnas arbetstid. Men i Täby erbjuds inte den här formen av välfärd.
Samhället står ju inte still efter klockan 18.00 en vardagskväll. De flesta av oss förväntar sig kunna handla mjölk, tanka bilen, äta en bit mat eller se på bio sent på kvällen och i vissa fall även på natten. Vi förutsätter att kollektivtrafiken ska fungera dygnet runt och att polis och brandkår ska rycka ut oavsett när på dygnet vi ringer. Och exempelvis i jultider, när de flesta av oss får vara lediga från jobbet, är det ändå många småbarnsföräldrar som måste arbeta. Vem förväntas då ta hand om deras barn?
Det finns faktiskt mängder av yrkesgrupper som har sin arbetstid förlagd till så kallad obekväm arbetstid. Ett axplock av dessa yrken är brandmän och poliser, kockar och serveringspersonal på restaurang, skådespelare, de som arbetar inom radio och TV, busschaufförer, flygpersonal, de som arbetar på sjukhus och serviceboenden, bensinstationspersonal och de som arbetar på larmcentraler och jourbutiker.
Listan kan göras nästan hur lång som helst, och deras barn måste väl också få plats någonstans. Vem ska ta hand om dem när mamma och pappa jobbar? Alla har inte släkt i närheten!

Antagligen är det faktiska behovet av den här typen av barnomsorg ganska begränsad, de flesta familjer kan säkert lösa tillsynen på något annat sätt. Det behov som ändå kan finnas rör sig förmodligen om ganska få barn, men för de familjer som är berörda skulle den här formen av kommunal välfärdsservice givetvis vara en mycket stor lättnad och ha en mycket stor betydelse.
Jag anser dock inte att det kan vara en generell rätt till barnomsorg på nätter och helger. Alla behov och ansökningar bör genomgå en individuell prövning, men vår kommun borde kunna erbjuda den här formen av service för dem som har ett dokumenterat och faktiskt behov av den.
Om vi menar allvar med att barnomsorgen är till för barnens egen skull – men också att den ska ge föräldrar en rimlig möjlighet att kombinera arbete och familj – då kan vi inte utestänga den ensamma mamman som råkar jobba skift och säga att just hon – och hennes barn – inte har rätt till barnomsorg.