hem

Strid visar vikten av ett starkt fack

Debatt 100705
|
Skriv ut
 Tipsa en vän

Nu har syndikalisterna SAC/LS dykt upp med fackliga arbetsmetoder som för tankarna till maffian, snarare än till svenska fackföreningsmetoder. De bedriver utpressning mot Berns som har kollektivavtal med Hotell- och Restaurangfacket. Vad kan detta bero på?
Organisationen är inte ny. Rötterna står att finna i oredan och besvikelsen efter storstrejken 1909. LO-förbunden hade enligt många misslyckats med sin metod att förbättra arbetarnas villkor. Andra metoder skulle prövas. Genom lokala aktioner på den enskilda arbetsplatsen skulle framgångarna till slut leda till ett klasslöst, antikapitalistiskt samhälle.
Detta ställdes emot LOs metod att med hjälp av avtal sälja arbetsfred och få bättre förhållanden i de olika branscherna. Men syndikalisterna vill inte ha arbetsfred. Ännu i dag är målet att själva kampen ska leda till ett ultrakommunistiskt lyckorike utan några parter som reglerar sina mellanhavanden i avtal. ”Låt oss visa vem fan som bestämmer på arbetsmarknaden!”, kan läsas i kommentatorsfältet på Syndikalisternas Facebooksida. Det enskilda inlägget illustrerar att SAC:s inställning till samarbete och förhandling är precis som förr.

Syndikalisterna har sedan en tid försatt Berns salonger i en närmast militant blockad. Bakgrunden till konflikten är att NCA, som sköter städningen av Berns, sa upp personal på grund av arbetsbrist i höstas. Berns valde då att sköta en del av verksamheten i egen regi. Syndikalisterna hävdar att Berns medvetet uteslutit fackligt aktiva.
Förutom att Syndikalisterna kräver att de sju städarna ska anställas, driver man även kravet på höga skadestånd från Berns. Exakt hur fördelningen ska se ut mellan medlemmen och den egna organisationen är oklar. Frågan om SACs finansiering av sin politiska kamp gör sig påmind.
Syndikalisterna väljer att inte – som övrig fackföreningsrörelse – driva bemanningsfrågan i avtalsrörelsen eller genom demokratisk opinionsbildning. Därmed försvagar SAC trovärdigheten i det fackliga engagemanget.
De metoder som SAC uppvisar är helt oacceptabla och rubbar den överenskommelse och stabilitet som rått på svensk arbetsmarknad i snart ett sekel. SACs agerande för tankarna till maffian snarare än till svenska fackföreningsmetoder.
Hot, våld och trakasserier har uppenbarligen en bärande roll i SACs fackliga strategi. Berns restaurangbesökare kan berätta om hur de fått ta emot glåpord, knytnävsslag och spottloskor. Flera anmälningar om misshandel har gjorts. Ett synsätt och metoder som sedan mycket länge helt har utmönstrats från svensk arbetsmarknad och som snarast är ett uttryck för facklig svaghet.
Därför är det märkligt att Vänsterpartiet i Stockholm uttalar sitt stöd till blockaden. Sedan 1930-talet har svensk arbetsmarknad präglats av maktbalans mellan arbetsgivarna och fackföreningsrörelsen. Saltsjöbadsavtalets tecknande 1938 inledde en period av samförstånd och samarbetsvilja där parterna i avtal löser sina mellanhavanden.

Sverige har en stark fackföreningsrörelse och en stolt historia. Frågor som semester, medbestämmande, åtta timmars arbetsdag och a-kassa är resultat av det fackliga arbetet.
Arbetsgivare som inte förstår sin roll ska mötas med klassiska fackliga metoder för att skapa bättre villkor. Facket ska agera med den kraft medlemmarna ger organisationen, men aldrig bruka utpressning eller hot. Det är att direkt underminera fackets roll.
LO-förbundet Hotell- och restaurangfacket (HRF) tar avstånd från det inträffade på Berns. Samtidigt som vi kraftfullt tar avstånd till SACs maffiametoder, måste vi konstatera att svensk fackföreningsrörelse står inför stora utmaningar. Vikande medlemstal visar att facket behöver jobba ännu mer för att möta de unga löntagarnas förväntningar. Facket måste lyfta fram medlemskapets värde och berätta om vad facket faktiskt gör.
Utan en stark fackföreningsrörelse rubbas balansen på svensk arbetsmarknad. Skyddet för den svagaste på arbetsmarknaden kommer då att tas över av politikernas lagstiftning.
Arbetsgivarna måste inse att detta är alternativet och möta facket med allvar för att hantera dagens konflikter. Detta tillsammans med en seriös fackföreningsrörelse gör att politiska regleringar och SACs arbetsmetoder kan hållas borta. Ordningen på arbetsmarknaden kan då upprätthållas.

Relationen på arbetsmarknaden ska hanteras under värdiga former. Förhandlingar och avtal får aldrig ersättas av våldets arbetsmetoder eller politiska dekret. Detta sagt som en påminnelse till Svensk Näringsliv som i sina uttalanden ofta visar prov på en okunnighet om vad som är alternativet till dagens roller på svensk arbetsmarknad.

Roland Larsson
socialdemokratisk kommunpolitiker i Norrtälje och före detta ombudsman LO