Landstinget och Pandoras ask
I veckans ST meddelar Ingela Nylund Watz att hon lämnar landstinget i samband med valet 2010. Nylund Watz förtjänar ett varmt erkännande för sina insatser, i synnerhet för saneringen av landstingets katastrofala ekonomi under mandatperioden 2002-2006. När hon nu säger sig vilja satsa på en riksdagskarriär istället, öppnar sig Pandoras Box i landstingspolitiken.
Låt oss först slå fast några ytterst viktiga omständigheter. När väljarna får utse vilken fråga de tycker är viktigast hamnar sjukvården i topp. Det är som bekant ett gigantiskt politikområde som landstinget basar över.
Just i Stockholm är sjukvården extra het. Den borgerliga majoritetens ”reform” Vårdval Stockholm har krossats mot verkligheten och har fått välförtjänt kritik. Den som styr över två miljoner stockholmares sjukvård är Filippa Desiree Amanda Cay Reinfeldt, gift med Sveriges statsminister.
Samtidigt rullar en sjukhusmatskandal i landstinget som bör leda till att landstingsrådet Maria Wallhager (FP) får avgå. I landstingspolitiken finns alltså en rad möjliga ingångar för S när svårflörtade stockholmsväljare ska vinnas i valrörelsen 2010.
Om S ska få genomslag i den landstingspolitik som ofta ligger i mediaskugga, krävs i första hand en klok, vass och progressiv politik som står i bjärt kontrast till borgarnas pågående vanstyre.
Men om landstingspolitik ska diskuteras från köksbord i Norrtälje till fikabord i Södertälje, så behövs även en skicklig och karismatisk politiker som blir synonym med S-alternativet 2010.
Nylund Watz sitter nämligen kvar mandatperioden ut, men kommer inte att bedriva valrörelse. Partidistriktet i Stockholms län kommer lyckligtvis att lyfta fram en person som blir länets kandidat till posten som finanslandstingsråd. Men Stockholms arbetarekommun har ännu inte kommit lika långt i sina resonemang. Därför levereras följande uppmaning redan nu.
Det vore olyckligt om S möter väljarna med två olika huvudkandidater till posten som S-boss i landstinget i valet 2010. Tänk om en kompis, mitt i valrörelsen 2010, undrar vem som blir boss i landstinget om S vinner valet. Ska du då behöva svara: ”Det avgörs efter valet i en hemlig förhandling mellan två institutioner som heter Stockholms läns partidistrikt och Stockholms arbetarekommun”? Landstingspolitiken är svårbegriplig nog som den är.
När landstingslistorna är spikade i stad och län bör man därför gemensamt enas kring ett namn. Den personen bildar sedan en given toppduo med Carin Jämtin. Väljarna får ett tydligt besked: Här är de två S-kandidaterna till chefsjobben i Stadshuset och landstingshuset.
Då kommer vi till den delikata namnfrågan. I Stockholms stad ligger nog nuvarande landstingsrådet Dag Larsson bäst till. Larsson är ett skickligt politiskt djur, som dock anses vara något av en maktspelare och spjuver. Tomas Rudin, som enligt många behövs på arbetarekommunen över valet, ska enligt uppgift ha siktet inställt på Stadshuset.
Övriga tungviktare (Ylva Johansson) och framtidsnamn (Veronica Palm, Anders Ygeman) vill troligen inte lämna rikspolitiken. Och andra som kan tänkas vara intresserade måste först passera representantskapets nålsöga (Anna Kettner, Nalin Pekgul).
I Stockholms län är Lars Dahlberg en naturlig kandidat, som dock behöver samla ett bredare stöd. Ett framtidsnamn som Anders Johansson verkar tills vidare vilja arbeta vidare i den kommunala vingården. Mikael Damberg stannar nog helst i rikspolitiken. Niklas Nordström och Erika Ullberg är spännande framtidsnamn att ha i minnet.
Sett från sidlinjen, och för socialdemokratin i Stockholmsregionens skull, är våra kommunala stjärnor mest intressanta: Anders Lago och Ilija Batljan. Om de vill lämna sina kommunala hemmaplaner, vill säga.
Och om inte även dessa herrar hoppas på något ännu större efter valet 2010.
Eric Sundström, chefredaktör