En politik med fel glasögon
Valår är statistikernas julafton. Partierna tolkar och producerar rapporter på löpande band för att visa att just deras politik fungerar.
När Karolinska Institutets folkhälsoakademi publicerade sin granskning av Vårdval Stockholm i veckan så kastade det annars så debattskygga sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) sig på tangentbordet för att komma först ut med slutsatsen att vården i Stockholm blivit inte bara bättre utan mer rättvis. Läkarbesöken har ökat, främst i socioekonomiskt svaga områden, enligt Reinfeldt.
Ilija Batljan (S) ansåg istället att rapporten visade att oppositionens kritik har varit riktig.
”Resurserna ökar mest till vårdcentraler där befolkningen är rik och frisk. Vårdcentralerna i socialt utsatta områden har tvingats till nedskärningar efter Vårdval Stockholms införande. Nu tvingas de ta emot allt fler besök för att klara sin ansträngda ekonomi”.
Utan att ge sig in i den tolkningsstriden kan man inte låta bli att fundera över varför så många vårdcentraler själva slagit larm om Vårdval Stockholm om effekterna är de som Filippa Reinfeldt hävdar.
Denna vecka kommer Socialdemokraterna att diskutera sitt alternativ Hälsoval Stockholm i Almedalen. Oavsett hur man väljer att tolka effekterna av Vårdval Stockholm är det av enormt stor vikt att Socialdemokraterna i valrörelsen lyckas visa fördelarna av sitt vårdalternativ.
Samma strid har vi när det gäller sjukförsäkringen eller utförsäkringen. I veckan kom Försäkringskassans nye chef med ett närmast politiskt utspel om att de nya fasta tidsgränserna fungerar och har kommit för att stanna.
Det har funnits en diskussion om vinklade pressmeddelanden och huruvida politiskt tillsatta myndighetschefer stryker sin regering medhårs. Oaktat detta kan jag notera efter flera hearingar att Försäkringskassans generaldirektör brukar, om inte stämma in så åtminstone underbygga kritiken, medan Arbetsförmedlingens generaldirektör alltid tenderar att ta regeringens rehabiliteringskedja i försvar.
Det kan ha att göra med att de ser på frågan främst ur sitt ämbetes synvinkel.
Och så är det med Vårdval Stockholm.
De borgerliga sätter Vårdföretagen främst, Socialdemokraterna patienterna. Det är den stora skiljelinjen.
Jag var som ende medierepresentant på Mynttorget i veckan. Där protesterade Resurs (Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället) mot regeringens utförsäkringspolitik. Det visade sig att de nästan var lika besvikna på att ministern Cristina Husmark Pehrson (M) och utskottsordförande Gunnar Axén (M) inte ville lyssna och debattera med dem som på själva politiken i sig.
När jag och den nyopererade Monica Johansson, som kämpar med ekonomin och utförsäkras en vecka efter valet, satt där kom Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann förbi på väg in i Moderatkansliet. Förväntan. Men han passerade två meter ifrån oss utan att ens märka vår existens.
Monica suckade.
Schlingmann har stora glasögon, men de är helt enkelt moderat-slipade – för att se dem där uppe, inte dem där nere.
Jan Söderström