Gästledare: Sommarlov med klasskillnader
Under min första semestervecka kommer jag på att brunbrända sommarungar med skrubbsår på knäna, uppkliade myggbett och doft av hav och svett nog är det vackraste som finns. 250 000 fattiga barn i Sverige får aldrig vara brunbrända sommarungar. Deras föräldrar har inte råd med en endaste dagsutflykt med skärgårdsbåten. De har inte tid att ta med dem till badsjön i närheten. De har inte kraft att söka bidrag hos ideella organisationer för att ge barnen sommarminnen. De barnen räknar dagarna till skolstarten.
Men 250 000 barn i Sverige missar också kunskap och referenser som ska visa sig vara viktiga om de ska bli klassresenärer. Simskola och seglarskola. Mulle och knytte. Skidskola och fjällvandringar. Cykelsemester och golf.
Förr har samhället kompenserat detta, och det gör vissa kommuner än idag. I Sundbyberg kan man fortfarande gå på sommarkollo och i Kalmar finns en badbuss som åker runt och hämtar upp ungar som får bada tillsammans med fritidsledare varje dag. Men jag blev både arg och ledsen när jag på en anslagstavla i min hemkommun Solna ser att man ordnar ett läger för unga och att det är först till kvarn men maximalt 25 deltagare. 25 deltagare på en kommun med 60 000 invånare. Då blir det fattigbarnskollo för dem som inte har råd och kanske får plats.
Att klasskillnaderna märks på barnens sommarminnen berättade Svenska kyrkan i ett radioreportage. Numera är det nämligen svårt att locka unga på vanliga konfirmationsläger. I stället arrangerade man seglar-, motorbåts-, golf- och ridläger. Har man inte råd finns det ju fortfarande vanliga läger kvar, men för dem som inte har råd. Någonting känns väldigt fel när man kan betala sig till roligare samvaro med Gud.
Fattiga barn har stenkoll på att de är fattiga. De vet att deras föräldrar vänder på varenda krona och prioriterar bort sig själva för att barnen ska få något i alla fall. De skyddar därför sina föräldrar och berättar sällan om sin situation. De är ensamma med skammen att inte ha något att skriva när terminens första skrivuppgift handlar om att berätta vad man har gjort på sommarlovet. Kanske måste man ljuga, bli påkommen och skämmas ännu lite mer.
Men det är inte bara skammen som är problemet. Dessa barn går miste om erfarenheter och kunskaper som är viktiga. Det är större risk att du är med om en drunkningsolycka om du är fattig än om du är rik. Det är mycket lättare att göra karriär om du kan vara med på den där kick-offen med segling som arrangeras på jobbet. Det är större chans att du kommer på vad din potential är och vad du vill göra i livet om du får chansen att prova på många olika aktiviteter. Och det är roligt att lära sig uppskatta skogen och havet – annars är den ju bara förbehållen vissa.
Sommarkolonin var en av byggstenarna i välfärdssverige. Min svärfar var kollobarn på 1920-talet på bekostnsad av Delary socken i Småland. I en avfolkningsbyggd där stenar var mer förekommande på åkrarna än grödor tyckte man att det var så viktigt att ungarna fick känna sommaren att man skramlade så att de fick komma iväg. Sommarkolonin växte och breddades. Under många år hade många kommuner i stort sett platsgaranti. Det blev en generell välfärdssatsning – inte välgörenhet till de fattiga. Så kunde barn med olika bakgrund mötas och bli sommarungar på lika villkor.
Min vän läraren som gjorde sin praktik på Sigtuna Humanistiska Läroverk bad eleverna skriva om sig själva på sin första lektion. En tjej skrev att hon gillade att åka skidor och därför hade familjen hus i Chamonix. Jag har också en vän från mina barndomskvarter. Vi konstaterade att hon när hon var 20 år aldrig hade varit utanför Stockholmsregionen.
Nej, i Sverige svälter förhoppningsvis inga barn, även om många skolbespisningar rapporterar om mer åtgång av mat på måndagar och fredagar. Men det spelar mindre roll. För det är den relativa fattigdomen som är central. Det är den som ger fattigdomsskammen och de sämre förutsättningarna. Den som säger att du aldrig får bli en brunbränd sommarunge med skrubbsår och myggbett.
Maryam Yazdanfar