S vill Rättvisemärka Stockholm

Nyhet 091012

|

 

Idag, måndag, startar Fair­trade Fokus. I två veckor ska föreningen Rättvisemärkt uppmärksamma att det finns etiskt märkta produkter att köpa och att man genom att köpa sådana produkter kan vara med och bidra till bättre arbetsförhållanden för människor i utvecklingsländerna. 
Det är dock inte bara vanliga konsumenter som måste ta sitt ansvar, utan även kommunerna.
– Den offentliga sektorn är en gigantisk konsument och har därmed stor potential att genom sina inköp bidra till en mer etisk och rättvis handel, säger Emma Rung, projektledare för Fairtrade City.

I Sverige finns 26 kommuner som diplomerats till Fairtrade City och nästan 46 procent av Sveriges kommuner har påbörjat processen att bli diplomerade, enligt Emma Rung. Men i Stockholm är det tvärt nej, trots att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet drivit frågan.
Eva-Louise Erlandsson Slorachs motion har den borgerliga majoriteten i kommun­styrelsen valt att avslå. Enligt dem skulle det bryta mot lagen att följa de fem kriterier som Rättvisemärkt ställer för att man ska kunna bli Fair­trade City.

– Vårt avslag rör sig bland annat om formella skäl. Lagen om offentlig upphandling och EG-rätten förhindrar en kommun från att kräva att produkter har en särskild märkning, säger Sten Nordin (M), finansborgarråd i Stockholm.
Otroligt okunnigt, enligt Eva-Louise Erlandsson Slorach, som menar att kommun­styrelsen inte har tagit reda på fakta.
– Svaret är uppåt väggarna. Det är skandal att den borgerliga ledningen inte vet vad Fairtrade innebär och inte ens bemödat sig att ta reda på fakta. Det handlar inte om att köpa produkter med en särskild märkning, säger hon.
Enligt henne är det andra orsaker som gör att den borgerliga ledningen inte vill säga ja till motionen.

– Fairtrade City är en solidarisk tanke. Det handlar om att ställa upp för schysta arbetsförhållanden och emot gifter och barnarbete. Anledningen till att de avslår motionen är för att de inte bryr sig om solidaritet. Okunskap, bekvämlighet och brist på solidaritet och medkänsla är det som ligger bakom avslaget.

Det går att följa lagen och samtidigt bli Fairtrade City, om bara viljan finns, menar Anders Lago (S), kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, staden som blev Fairtrade City den 22 augusti i år.
– Lagstiftningen kommer naturligtvis alltid i första hand, men Fairtrade Cities finns i hela Sverige och över hela Europa så det går naturligtvis att kombinera. Att vara med förbättrar tillgången till rättvisemärkta produkter i Södertälje och är dessutom ett kvitto för oss på att vi arbetar i rätt riktning.

Sten Nordin menar att Eva-Louise Erlandsson Slorach har fel när hon säger att det är solidariteten som saknas hos de borgerliga. Han menar att man trots att man inte tänker ansöka om att bli Fair­trade City tänker titta på möjligheten att ställa etiska krav när man upphandlar varor.
–  Min grundsyn är att kommunen har ett ansvar som stor konsument och vi måste diskutera hur de varor vi köper in har producerats. Jag tror att kommuninvånarna har det kravet på oss. Jag var själv engagerad i frågan kring den gatsten som kommunen köpte från Kina för några år sedan, säger han.

Hur kommunen ska arbeta med frågan kring etisk produktion av de produkter man upphandlar har Sten Nordin ännu inget svar på.
– Vi måste fundera på hur vi redan i upphandlingen ska kunna ställa krav kring etiska aspekter. Det har lagen öppnat för nu. Vi har ett utvecklingsarbete kring detta framför oss. Vi kommer att följa frågan kring hur vi kan ta hänsyn till mänskliga rättigheter och miljön i framtiden. Det är en fråga som vi kommer att driva.

Fairtrade City handlar om att göra skillnad

Syftet med Fairtrade City är att kommunen, som stor konsument, ska ta ansvar för en schystare produktion. Att det skulle bryta mot kommunallagen är direkt fel, menar Emma Rung, projektledare för Fairtrade City.

Tanken bakom Fairtrade City grundades i den lilla byn Garstang i Storbritannien mellan 1999 och 2000. Där pressade byborna politikerna att arbeta med etisk- och miljömärkning när man köper in varor för skattepengar.
År 2000 utropade sig Garstang, egenhändigt, till världens första Fairtrade Town. I dag finns det närmare 500 städer i Storbritannien och 700 städer i världen som diplomerats som Fairtrade City.
I Sverige har 26 städer diplomerats och många andra har dragit igång arbetet att bli diplomerade.
– Mig veterligen har 46 procent av Sveriges 290 kommuner initierat frågan, även om det är många som har en lång väg kvar i processen att bli diplomerade, säger Emma Rung.
Fairtrade City handlar både om att kommunen som konsument ska ta sitt ansvar och att hela det geografiska område som kommunen omfattar ska börja handla mer schyst producerade produkter. Mycket vikt i Fairtrade Citys arbete läggs på samverkan mellan olika aktörer.

– En av de saker man förbinder sig till är att skapa en styrgrupp vars främsta uppgift är att informera om var man kan köpa etiskt certifierade produkter och vad man själv kan göra för att se till att man konsumerar varor som är producerade på ett schyst sätt, säger Emma Rung.
Styrgruppen ska bestå av företrädare för den offentliga sektorn, de ideella föreningarna samt näringslivet i kommunen och förutom att kommunen som organisation ska öka sin konsumtion av etiska produkter handlar det också om att till exempel öka andelen kontor där personalen dricker rättvisemärkt kaffe eller idrottsföreningar som spelar med rättvisemärkt-certi­fierade fotbollar.

– Ett vanligt missförstånd är att det bara är kommunen som organisation som blir diplomerad. Sanningen är att det är hela samhället som diplomeras och som också gemensamt måste arbeta för att uppfylla kriterierna.
Många huvudstäder i Europa har valt att bli Fair­trade City, bland annat Köpenhamn, London, Bryssel och Rom, och det råder inget motsatsförhållande mellan att bli diplomerad och att följa EG-rätten eller kommunallagen, enligt Emma Rung.

– Det är direkt fel att påstå att de skulle bryta mot lagen att bli Fairtrade City. Läser man kriterierna så står det att man ska öka andelen etiska produkter och att man då kan välja både Rättvisemärkt eller annan likvärdig märkning.
Hon hänvisar också till den dom som finns från länsrätten i Östergötland, där en privatperson överklagat Linköpings kommuns beslut om att bli Fairtrade City.

Där var länsrättens beslut att kommunen inte bröt mot lagen eftersom man inte gynnade en specifik märkning.
– Att bli diplomerad som Fairtrade City är en bra möjlighet för Sveriges kommuner att kraftsamla kring frågan om etisk konsumtion. Handel är ju ett kraftfullt verktyg för utveckling, och genom att ställa krav på mänskliga rättigheter i produktionen har man stor möjlighet att göra skillnad för många människor i utvecklingsländer, säger Emma Rung.

Fakta: De fem kriterierna för Fairtrade City

1. Kommunens ansvar.  Kommunen ska erbjuda Rättvisemärkta, eller motsvarande produkter, inom kommunens avtal.
2. Styrgrupp för Fair­trade City. En lokal styrgrupp tillsätts för att säkerställa fortsatt stöd för att uppnå Fairtrade Citystatus och för att kontrollera att kriterierna efterlevs.  Den bör ha representanter från till exempel ideell sektor, företag, politiker och kommunala tjänstemän.
3. Utbud av etiskt märkta produkter. Beroende på kommunens storlek ska det finnas Rättvisemärkta produkter i dagligvarubutiker, kaféer, restauranger och hotell.
4. Företag och organisationers konsumtion av Rättvisemärkt eller motsvarande ska öka.
5. Lokalt informationsarbete. Styrgruppen ska arbeta aktivt för att sprida information kring etisk konsumtion.
Källa: Rättvisemärkt