Sebathus fackliga kamp kostade jobbet

Nyhet 160308
|
Skriv ut
 Tipsa en vän
 
Sebathus fackliga kamp kostade jobbet
Allonias Sebathu hotades av arbetsgivaren när han försökte organisera sig och sina kollegor i taxibranschen. Nu har hans kamp blivit film. Premiär i veckan på Tempo dokumentärfestival.

Allonias Sebathu pratar mycket i sin mobiltelefon. Bara under efterrättsbuffén på Folkets Kebab på Hornsgatan i Stockholm ringer telefonen ett antal gånger. Någon gång får kollegan svara i stället. Ute på gatan pratar han medan han röker. Vid bilen som han kör för Sirius pratar han. Ständigt vänlig, ständigt lyssnande, ständigt förklarande. Det är många som vill komma i kontakt med taxiklubben, många som har frågor, som är arga, oroliga, undrande. Får det gå till så här i taxibranschen?
– Det började med att jag såg att arbetsfördelningen på Taxi Kurir inte gick rättvist till. Till slut kunde jag inte försörja familjen. Då gick jag och en kompis utbildningar i facket. Vi hörde talas om Taxi Stockholms fackklubb och tänkte: kan vi göra likadant?

 

Fackförbundet Transport hade länge arbetat för att teckna ett centralt kollektivavtal med Taxi Kurir och andra företag inom Fågelviksgruppen som var ägare då. Framgången var i princip lika med noll. Att erkänna grundläggande fackliga rättigheter var inte Fågelviksgruppens grej.
Det upptäckte taxiföraren Allonias Sebathu som förlorade jobbet och blev av med sitt Taxi Kurir-kort efter sitt arbete med taxiklubben.Bortplockat kort innebar att han inte fick köra för något av Fågelviksgruppens bolag.
Enligt honom själv och Transport berodde uppsägningen på hans fackliga arbete. Men Taxi Kurirs ägare Fågelviksgruppen, med dåvarande vd:n Rolf Karlsson i spetsen, menade att det inte hade med det att göra. I stället berodde det på att Allonias Sebathu ”bommat” så många körningar, det vill säga inte dykt upp på körningarna. Det var bara ett konstigt sammanträffande i tid, menade arbetsgivaren.
– Det konstiga var att jag blev uppringd på morgonen av Taxi Kurir som ville att jag skulle infinna mig omedelbart. Samtidigt blev en kollega på ett helt annat bolag, också ägt av Fågelviksgruppen, inringd. Han hade också ”bommat” körningar. Det fanns inget samband mellan oss mer än att vi var engagerade i fackklubben, säger Allonias Sebathu.
Han blev av med jobbet på Taxi Kurir, kollegan fick som ”straff” att jobba gratis en vecka på Fågelviksgruppens beställningscentral.
Igår 7 mars startade Tempo dokumentärfestival i Stockholm för 17:e gången och filmen ”Taxiklubben” om Allonias Sebathus kamp är en av filmerna som visas. En kamp som kostat honom mycket, men en kamp som fortsätter.
– Jag dör hellre än ger upp, säger Allonias Sebathu.
I filmen försöker han förklara för sin fru, som har tröttnat på alla mobilsamtal och all frånvaro, att även om han inte är hemma så mycket med barnen är det viktigt att visa dem att han kämpar.

 

Han byter blöjor, värmer köttbullar och bygger kojor i skogen. Men tiden räcker inte till, hans fackliga arbete tar över och Allonias Sebathu får betala ett högt pris. Frun lämnar honom. Ensam i en tom lägenhet får han arbetslös gå till det sociala och söka bidrag.
Någonstans i filmen konstaterar han att han som taxi­chaufför var värd mer död än levande.
– Om jag dör är jag försäkrad tack vare Folksam. Det skulle täcka bättre för mina barn än vad jag kan göra genom mitt jobb.
Det är inte helt lätt att reda ut hur svensk taxinäring fungerar. Fågelviksgruppen, som i dag heter Cabonline Group, där Taxi Kurir, Taxi 020, Norgestaxi, Topcab, Taxi Skåne och Sverigetaxi ingår, ägs av det amerikanska riskkapitalbolaget H.I.G. Capital. Fågelviksgruppen ägde även beställningscentralen, där Allonias Sebathus kollega fick ”straffarbeta” gratis, där olika åkare var anslutna.

 

Åkerierna har oftast inget inflytande över en beställningscentral, men det är de som anställer förare. Varje åkeri betalar en avgift till beställningscentralen på 10 000–15 000 kronor i månaden. Så beställningscentralen får pengar ändå oavsett hur många körningar de drar in. Värre är det för den enskilde taxiåkaren som ofta lånar pengar av centralen för att köpa bil eller föraren som arbetar tolv timmar om dagen sex dagar i veckan kanske för att få in en lön som knappt går att leva på.
– Alla är rädda. För många är det enda jobb de kan skaffa. Många är enbilsåkare, de är skuldsatta. Säger de något kan någon se till att de hamnar i konkurs.

 

Varför har du inte varit rädd?
– Jag förlorade jobbet så jag hade inte mer att förlora, säger Allonias Sebathu och skrattar.

 

Men även innan det kämpade du ju?
– Jag trodde inte de kunde sparka mig. Jag var ju med i facket.
Allonias Sebathus mobil ringer igen.
– Jag ringer om en halvtimme. Ge mig en halvtimme, snälla.

 

Sedan 2015 jobbar han på Sirius Omsorg som bland annat kör specialtransporter för människor med särskilda behov. Först var han timanställd, nu fast anställd. En helt annan typ av företag. Han säger att han älskar Nina Andersson, Sirius Omsorgs koncernchef.
Nästa steg för taxiklubben är ett protestmöte mot Taxi 020 i mitten av mars. Men redan på tisdag är det premiär för filmen ”Taxiklubben” på Bio Rio. Då ska Allonias Sebathu gå med hela familjen; alla tre döttrarna och barnens mamma.
 

FOTNOT: ”Taxiklubben” i regi av Johan Palmgren visas under Tempo på Bio Rio 18.15 den 10 mars samt på Filmstaden Söder 18.00 den 13 mars.
På premiärvisningen närvarar även regissören.

Maria Persson
Information prenumeranterSenasteNummer